Storfjellet

I lördags var det bara en sådan helt fantastisk dag då solen strålar (i alla fall nästan hela dagen), berget är täckt av 1-5 dm fluff, det inte blåser och man är faktiskt ledig och drar på tur! Det är inte förrän man står där på berget och myser i solen som man fattar hur jobbigt det är i december-januari. Egentligen borde man bara dra utomlands från november och komma tillbaks i slutet av februari. Men nästa år så kommer man väl stå där igen med yxorna och hackar i den stenhårda isen klädd enligt 7-lagersprincipen. Här kommer iallafall några bilder från en dag då man verkligen förstår varför man bor i Narvik.

Dit ska vi. Den lilla tippen som sticker upp strax höger om solen.

Anders och Boel på första fikapausen. I bakgrunden ser man Beisfjord och Narviksfjellet.

Lite kyligt fortfarande på morgonkvisten (klockan halvelva alltså).


Här börjar vi snacka fluff. Vi ska upp passet rakt fram.

På väg uppför en liten miniglaciär för att nå passet varifrån man går mot toppen. Nu en halvmeter fluff (självklart går man sist och får vältrampade spår)!

Sista biten upp mot toppen av Storfjellet.

Men vad är det för gråa saker till vänster som är på väg in?

Nehej, blev ingen panoramautsikt från toppen denna gången.

Boel och Anders har farit nerför glaciären och är på väg vidare.

Erik och Clara är in så missnöjda de heller. Sämre kan man ha det.