Det var många som aldrig trodde det skulle hända, däribland jag själv, men nu har jag varit på bouldersemester! Jag lät mig övertygas av två orsaker:
1) Andreas målande beskrivningar av fina sandlådelandningar och låga problem och upprepningar av att Fontainbleau har något att erbjuda alla (till och med Anna Malou).
2) Eline skulle komma med Petra och Eirik. Vem vill inte träffa världens sötaste baby?
Man skulle kunna tro att man skulle haft sina värsta klätterstunder på något läskigt, löst och dåligt säkrad äventyr i fjällen i dåligt väder, men jag har haft mina mest panikartade upplevelser vid bouldering. Av någon ologisk anledning så känns det bättre om jag får släpa med mig ett rep, oavsett om jag får fästa det i något eller inte. Fram tills nu. Jag åkte till Font med väldigt låga förväntningar på vad jag skulle kunna kräla mig uppför. Jag har fortfarande inte särskilt bra koll varken på vart jag klättrade (konstiga franska namn), vad jag klättrade (fler konstiga franska namn) eller vilka grader det var, men det var roliga grepp, massa crashpads och folk som spottade, fina landningar och jag förvånade mig själv med att engagera mig i problem tills jag satte dom och tyckte det var skoj! Jag får ge Andreas rätt, alla kan ha kul i Font! Sen skadar det ju inte att man kan äta massa god fransk mat och umgås med skönt folk!
Första dagen. Andreas coachar på ett tryggt problem.
Detta är visst den första 6A:n i Fontainebleau. Den blev klättrad 1946 med spikskor!
Tomas borstar ett halt grepp. Det gäller att optimera förutsättningarna för en flash.
Här är den berömda elefanten i elelefant (som det heter på franska).
Nu började jag bli lite kaxig och klättrade uppför elefanten trots att den var ganska hög. Det var dock väldigt bra grepp!
Massa crashpads och massa trevligt folk!
Petra med turens yngsta och sötaste deltagare Eline! Jodå, visst kände hon på några grepp. Det ligger i släkten.
När vi ändå befann oss i närheten av Paris så passade det fint att ta en vilodag för kulturella begivenheter och hälsa på Baptiste - som sommarjobbat i Narvik - i Versailles. Baptistes enda önskan när jag hörde av mig och sa att vi skulle komma till Frankrike på besök var "bring as much snus as your arms can carry". Slottet i Versailles var precis så stort som man skulle kunna tro, förmodligen lite större. Jag kan bara upprepa orden: Det var inte konstigt att de gjorde revolution!
Viktor och Magnus förevigade noggrannt besöket.
Synd att bilden är sned och jag är suddig, men här är vi alltså i den stora slottsparken och längst bak ser man själva slottet.
Baptiste (med snus) med starten på en jättelång kanal bakom sig.
Rakt visste dom vad det var när de anlade parken!
Här hade kungligheterna hästarna! Inte illa att vara pålle i det stallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar