Soljakt på Spanstinden

Vi hade en entusiastisk skidpremiär redan i oktober. På sluttningarna nedanför Låktåtjåkka på svenska sidan av gränsen åkte vi mjuk snö på en solid bas av mossa. Som av ett under lyckades jag inte tillfoga mina skidor en enda repa under denna tur. Vid det här laget har det hunnit snöa en hel del och igår styrde vi kosan norrut mot Spanstinden. Efter att ha tittat ut på det vackra vädret från kontoret hela veckan var det finfint att komma ut. Efter att morgonmolnen skingrats fick vi njuta av en fantastisk utsikt i och när vi närmade oss toppen blev vi belönade med att få se solen. På vägen ned började vi med en lite packad toppsluttning för att navigera i fluff mellan klipporna resten av vägen ned. Vi kom tillbaks till bilen med god marginal till att mörkret började göra sitt intåg vid tvåtiden.

Påbörjar stigningen upp mot Spanstindens topp.

Molnen skringrar sig.

Rejält chilly innan vi når solljuset.


Woho! Solen!

Jag på toppen.

Anna och Martin drar av stighudarna inför åket ned.