Förra helgen var kanske en av de sista riktiga fint och fortfarande någorlunda varma höstdagarna. Således fanns det - till skillnad från idag - ingen snö på Rombakstøtta och vad kunde passa bättre än att ta sig en närmare titt på Rombakstøttas Vestegg som i föraren marknadsförs som en lätt tur men med "surprisingly good rock". Jag lyckades lura med mig Simon, en av Narviks nyinflyttade klättrare (själv är man ju gammal i gamet efter att ha bott här i 2,5 år). Han tog också helt frivilligt på sig att bära repet, så det var ju upplagt för en bra dag redan från början, med tanke på hur mycket vi faktiskt skulle gå jämfört med hur mycket vi skulle klättra. Vi gick iväg från Kraftstasjonen och nådde efter 2 h och 22 min (it's a sign!) vad som vi tyckte var starten på eggen. Nu är det inte den mest spetsiga kam man kan hitta som vi pratar om, men om man kollar från rätt håll så ser den ganska brant ut. Kollar man från fel håll så ser man att det kan bli en ganska så koselig tur.
Simon på anmarschen. Fortfarande lite kyligt på morgonen, speciellt innan vi nått solskenet (eller solskenet nått oss). Rombakstøtta i bakgrunden, den vänstra profilen är Vesteggen.
Simon tar en paus strax innan insteget.
En närmare titt på Vesteggen. Härifrån var det en hel del scrambling och sedan en liten brantare bit som vi pitchade, sedan mer scrambling och en avslutande repa och lite scrambling för att nå toppen.Vid insteget tog vi helt enkelt en snabbkurs i hur man tar ut kilar, kamsäkringar och tricams. Simon fattade galoppen direkt och så bestämde vi att det nog ändå inte var lönt att lägga någar säkringar än och skramlade uppför kammen tills det började branta på. Här tog vi lektion nummer två: Hur man klättrar flerrepor och vad man ska ropa till varandra. Därefter klättrade jag upp för det brantare partiet. Fick stå och pilla lite med mina nya tricams, jag hade lämnat nästan alla kamsäkringarna hemma så att jag skulle vara säker på att få öva med dom. Ska det vara så svårt att ta rätt storlek? Efter några funkis rop så kom Simon också upp och vi skramlade en bit till fram till den avslutande branten.
Simon på väg upp för första branta partiet.Sista branten var lite lösare men snart stod vi uppe på toppen av Rombakstøtta. Här fick vi snart sällskap av en social norrman som precis flyttat till Narvik. Han var så social så att vi helt enkelt slog följe med på tillbakavägen. Summan av kardemumman så var Vesteggen en fin liten hösttur och ett roligare sätt att ta sig upp på Rombakstøtta än Normalvägen.
Simon och vår nye vän Oddvar.