Livet enligt Anna Malou: december 2010

Isläget i norr är gott sedan länge. Premiären gick av stapeln i Kurvan i mitten av november, men då var jag lite sent ute. Det mest spännande denna dag var dock inte isen utan att jag och Clara fick lära oss hur man avlivar en påkörd ren. Nu var det ju varken så att vi körde på renen eller avlivade den. Vi körde däremot över Bjørnfjell på väg hem efter den obligatoriska svenskshoppingen i Katterjåkk då vi plötsligt fick syn på några bilar som stod och varningsblinkade på vägen. När vi stannade såg vi att det låg en stackars ren som inte kunde använda bakbenen på vägen framför en av bilarna. Några gubbar kom direkt fram och frågade om vi hade en kniv i bilen. Eftersom jag sedan barnsben blivit upplärd att man inte kan lämna garaget utan att ha med sig ficklampa, extrabatterier, startkablar, bogserlina, tändstickor, varm filt, spolarvätska och självklart kniv i bilen så hade jag det. I tillägg hade jag även klätterkniven, men den bedömdes av gubbarna att vara för kort för ändamålet. Här var det morakniven som gällde. En av gubbarna, som visat sig vara same, avklarade per telefon att det var OK att ta kål på renen. Vi var nog alla överens om att det skulle ta onödigt lång tid för polisen att ordna den saken. Vi fick därefter en demonstration i hur man avlivar en ren med morakniv och fälgkors. Vi kan sammanfatta det hela med att det uppenbarligen inte var första gången gubbarna tog kål på en ren och att renen snabbt blev av med sina plågor. Sedan fick vi använda våra pannlampor och ficklampor till att söka efter fler renar som enligt renpåkörarens utsago också skulle fått sig en kyss. Dessa sig vi dock inte röken av och en stund senare dök renägarna själva i egna höga personer upp och jag och Clara tyckte då att vi gjort vad vi kunnat och körde vidare hemåt. Gubbarna propsade på att jag skulle ta med mig kniven efter att de torkat av den i snön och förklarade även hur man hittar huvudpulsådrarna på en ren på bästa vis.

Efter ytterligare besök i Kurvan tyckte jag det var dags att klättra något lite ordentligare. Stora Blå och Hole in the wall nedanför Låktatjåkka hade sett lovande ut och jag hade även fått rapport från folk som hade klättrat dom att de var bra. När jag kom dit visade det sig dock att det var -20 och turförslaget röstades ned. Jag och Susanne retirerade till Björkliden där vi fikade och bestämde oss för att ta en tur upp på Njulla istället. Ovanför vägen finns det några fall som jag inte besökt tidigare. Efter anmarschen uppför backen visade det sig att vi träffade på lite bekanta. Troligtvis så var alla som var ute och isklättrade i trakten denna som av en händelse just på Njulla. Vi drog av de tre fallen som var mest klätterbara och sedan sprang vi ner till bilarna igen lagom till vi precis inte behövde använda pannlamporna. Sedan var det åter dags att besöka Coop i Katterjåkk och handla veckans komsumption av blodpudding, ostkaka och Blossa glögg.

Den myckna isen har gått hand i hand med låga temperaturer och alla anti-frystrix har fått komma till bruk. Sen förra året har jag lyxat till det med värmesulor i storskorna. Det är bara synd att batterierna slutar leverera energi när det blir för kallt, just när man behöver dom som mest. Frågan är hur det hela kan rekonstrueras på bästa sätt så att batterierna sitter någonstans på kroppen och håller sig varma istället för att sitta på utsidan av skorna och bli kalla. I måndags kväll tog jag och Janne oss ut till Kalixväggen ganska nära Narvik så att Janne kunde pröva sig igenom en hel arsenal av olika yxmodeller som vi fått med oss inför kommande inköp. Det första Janne säger när han stiger ut ur bilen är att han trodde det skulle vara liiiite varmare. Nu är ju Janne same och uppvuxen i Kiruna så han är inte den person man först frågar om han har mer varma kläder i väskan innan man far. Tur nog visade det sig att han iallafall kunde kränga på sig min dunjacka om han inte stängde den. Janne är inte heller den person som gnäller så om han frös något mer så avslöjade han det inte. Det hade faktiskt varit lite varmare veckan innan och sedan blivit kallt igen två dagar tidigare. Detta demonstrerade sig tydligen när jag satte första yxan i fallet och en två meter lång spricka fortplantade sig tvärs över det. Till syvende og sist fick Janne provat sig igenom yxorna och nu är det bara att vänta spänt på vad han ska köpa.

I helgen har jag så fått klättra i den varma södern runt Oslo. Den varma södern hade dock faktiskt inte varit så varm veckan innan och isen var benhård. Detta utgjorde dock inga större problem eftersom södern också innehåller många fler människor som varit ute och hackat upp rejäla hål så att det mest var att hooka sig uppför isen. Fint att kunna ta sovmorgon och ändå avsluta dagen innan det blev mörkt.