Idag var det ingen som ville isklättra med mig så jag bestämde mig för att isklättra med mig själv. Troligtvis hade det varit en bättre idé att åka skidor eftersom det kommit lite snö, men efter att ha sett på isklätterteknikfilmer halva kvällen så var jag sugen på att jobba lite med tekniken. Efter en liten sovmorgon och en stor bilframskrapning åkte jag iväg till Kalixväggen, aka Kvitbergan som ligger längs E10:an efter man sväng av från E6:an mot Sverige (om man kommer från Narvik/Bjerkvik). Det var inte plogat vid fikaplatsen som brukar vara en perfekt parkering. Jag tänkte till och körde upp en bit, vände och körde tillbaks så att jag kom in på parkeringen uppifrån och så gled jag fint i snön och stannade några meter från den nedre utfarten (to be continued...). Fallet som kallas Rännan hade byggt på rejält sen jag och Janne var där sist. Ispelaren såg också lovande ut men den hade jag ingen lust att ge mig på ensam. Det är ingen riktigt bra väg att gå runt och sätta topprep på de här fallen så min plan var att repsola upp lättaste vägen på Rännan, sätta ett ankare ovanför brantaste delen och sedan clogga där. Att repsola går ju inte alltid så fort i sig och att jag fick delvis gräva mig upp i snön gjorde inte saken bättre. Till slut hade jag krånglat mig bort till lämpligt ställe och gjort ankare. Dock nöjd med att jag inte lyckats trassla in repen i varandra eller på annat vis krånglat till det. Dagens repsolotips är att strama upp repet från nedre ankaret med en prusik så att slingor och karbiner håller sig på plats när man får slack i systemet under klättringen. Se bilden nedan. Prusiken är inte tänkt att ta någon vikt vid ett fall, det ska ankaret - med dragriktning uppåt - göra. Nu sitter skruven med prusiken väldigt nära ankaret, för att spara på skruvarna kan man dra den längre upp och använda också som säkring. Då får man vara lite obs på att ankaret inte hinner lägga sig konstigt innan man nått dit, längre upp når man inte ner för att rätta till saker.
Efter att ha rensat skruvarna och riggat cloggingen så var det dags att fokusera på tekniken. Jag tänkte helt enkelt öva på grundläggande teknik för isklättringen. Här är två filmer där detta demonstreras:
Andreas Spak i Rjukan
http://www.facebook.com/video/video.php?v=104011236290036
Peak Mountain Guides
http://www.youtube.com/watch?v=X1AJS-hccXE
Det är bara att google och youtuba vidare så kan man se allt möjligt spännande.
Precis som med all annan klättring så är det bra att tänka efter vad man gör egentligen. Det är oftast inte nödvändigt att göra ett "ryck" för att flytta en yxa eller fot utan om man istället flyttar runt fötterna så kan man avlasta den hand eller fot som man vill flytta uppåt. Förutom en graciösare och energisnålare klättring så får man inget ryck i de punkter som sitter i isen (yxa/stegjärn) vilket är bra om man inte har bomberplaceringar. Förutom detta tänkte jag idag mycket på en sak som inte nämns i filmerna: Att slappna av så mycket som möjligt i armarna och överkroppen. Det är lätt att krampaktigt hålla taget om yxorna. Även om man har raka armar så blir man trött om man tokspänner alla musklerna i överkroppen och kramar yxorna för glatta livet. Precis när man går upp och låser av så kan man tänka på att slappna av i axlarna och armen och att lossa greppet om yxan precis så mycket som som är möjligt utan att man inte kan hålla i den. För mig gör det stor skillnad. Till slut blir man ändå trött. Det blir inte så mycket vila när man cloggar. Dessutom började det bli mörkt så jag tog ner all utrustning och tvingade mig själv att öva på att sätta några skruvar med vänsterhanden strax ovanför backen.
Sedan var det dags att knata tillbaks till bilen som så snällt stått och iakttagit mig på parkeringen hela dagen. Jag langade in prylarna, skrapade lite på rutorna och försöka rulla därifrån. Ingenstans kom jag. Ut och skottade bort snön runt framhjulen. Fortfarande ingenstans. Ut igen och skottade bort snön runt bakdäcken med. Nix. Insåg att en massa snö packat sig under bilen när jag körde ner och parkerade och att denna snö nu frusit till. Det var bara att sätta igång och få bort all snö som fanns under bilen. Förbannade alla som körde förbi som inte stannade och hjälpte mig. Precis när jag äntligen fått bort all snö efter en halvtimmes skottning så var det faktiskt en som stannade och kom ut ur bilen med sin spade! Nu var jag visserligen klar, men man blir alltid lite glad i hjärtat när folk är vänliga! Så okänd norsk man med skoter på släp får veckans guldstjärna!
Nästa tekniksession ska jag öva på att korsa igenom och hur jag flippar yxan precis när den går mot isen.
