Regn, regn och åter regn

Under mina hitintills två nordnorska somrar så har jag tyckt att det norska vädret fått oförtjänt dåligt rykte. Det har rentav varit riktigt fint väder, fantastiska nätter med midnattssol och så varma temperaturer så att man till och med vågat sig på ett litet dopp i det kalla havet. Men inget tredje gången gillt. Nu har det regnat, regnat och regnat. Jag har mer desperat än någonsin följt yr:s väderrapporter. Av och till blir det en liten ljusning och man får en förnimmelse av vad riktig sommar kan vara, men så slår nästa lågtryck till och blöter ner alla klippor på nytt. Något ska man ju göra så dagen efter midsommarafton blev det dags för en liten vandringstur. Även om det brukar skojas om att vandring är som att öva på anmarsch, så tycker jag egentligen att det är ganska mysigt. Det är skoj att se nya saker hela tiden. Dock ska man gärna ha lätt packning. Tidsbristen brukar dock föra med sig att andra aktiviteter prioriteras högre. Nu var det iallafall en lördag med åter regn, regn och åter regn på prognosen. Efter att ha suttit och bläddrat i diverse turböcker och kartor så bestämde vi oss för att gå in till Pålnostugan belägen i västra änden av Torneträsk. Vi knallade iväg framåt eftermiddagen i spöregnet. Detta var om inte annat ett väldigt bra test av mina regnkläder. Det visade sig ganska fort att de inte längre klarade det som regnkläder bör vara bäst på: stå emot vatten.

Glad trots att vattnet precis nått knäna på långkalsonerna.

En liten groda som säkert trivdes bra i fukten. Dekorerat sig har den också. Acessorise is everything!

Det var inte direkt någon poäng att göra några längre stopp på den 8 km långa färden, men några kex och godisbitar lyckades vi allt stoppa i oss.

Man skulle kanske tro att vi skulle vara ensam ute en dag som denna, men när vi kom fram till stugan visade sig att vi skulle dela bo med en australiensare bosatt i Köpenhamn som gjort som sin specialitet att gå långa vandringar på de nordliga breddgraderna. Glädjande nog hade han gjort en liten brasa i den gamla ugnen för att påskynda torkningen av alla blöta kläder. Sedan lagade vi middag. Eller snarare Erik lagade middag och jag började läsa en bunt med spännande National Geographic tidningar som råkade befinna sig i stugan. Jag lärde mig både det ena och det andra om glaciärerna i Patagonien, en sekt i USA, redwoodskogar och schimpanser. Jag vill dock påpeka att jag diskade. Efter middagen fortsatte jag plöja genom tidningarna och plötsligt var det dags att gå och lägga sig. Jag hade inte lyckats packa upp boken som jag tagit med och tänkt sätta igång med. Australiensaren visade sig snarka rejält, men tur nog hade jag fått med mig öronpropparna. När jag vaknade hade australiensaren försvunnit. Erik berättade att han stökat runt en rejäl stund i stugan, men det hade visst öronpropparna utestängt. Troligtvis hade jag inte märkt ens om ett jetflygplan passerat några meter ovanför taket.

Funkar inte den ena så funkar kanske den andra!

Söndagen bjöd på en, hör och häpna, regnfri himmel och till och med lite sol. Vi skulle ju bara tillbaks till bilen och tog det ganska lugnt. Jag hittade ett häfte med lite historia om Pålnostugan med omnejd där det bland annat berättades om att det spökade. Även Erik hade påpekat detta. Hans kollegor hade varit vid stugan och kunde berätta att de hört röster när de sovit där. När Tyler var där några veckor innan oss (själv, modigt!) så visade det sig att rösterna inte tillhörde några spöken utan radiostationen på utsidan av huset. I häftet rörde det sig dock något läskigare incidenter och det var kanske lika bra att jag bara hittat tidningarna kvällen innan. Mer intressant var kanske dock att platsen tjänat både som både samebostad och militärstation. Själva baracken som utgör stugan påstods tidigare ha tjänstgjort för järnvägen och köpts av militären för att sedan tas över av STF (med en brasklapp om att jag kommer ihåg något fel).

Utanför stugan hade man fin utsikt mot Lapporten.

Själva stugan.

En solcellspanel av äldre snitt.

På vägen tillbaks stannade vi till vid ett vattendrag. Eftersom Erik bara fiskade i 10 minuter innan han tyckte det var trevligare att lägga sig och sova i solen så hann det aldrig nappa, men det var ju skönt att han fick använda fiskegrejerna efter att ha släpat dom fram och tillbaks från stugan. Sedan knallade vi de sista kilometrarna tillbaks till bilen och så var det bara att fara hem och beställa ett nytt regnställ.

Fint vatten men inget napp!

Prinsessbröllop

Det är ju trots allt inte så ofta som det är kungliga bröllop i Sverige så när jag faktiskt befann mig i den kungliga huvudstaden samma dag som kronprinsessparet (härligt ord!) skulle vigas så passade jag på att få mig en glimt och kan här ge en exklusiv rapport från folkvimlet. Några vänner till mig skulle picknicka ute på Djurgården, så jag begav mig dit i faktiskt väldigt god tid och gick igenom Stockholm på vägen. Stämningen var väldigt förväntansfull och helikoptrarna hovrade över huvudena på poliser, väktare och helt vanligt folk. De flesta gatorna var avstängda men några bilar med blåa registreringsskyltar passerade. När jag kom ut på Djurgården så hade redan mycket folk samlats på diverse picknickmattor.

Tre helikoptrar som ligger och hovrar om inte på den klarblå så åtminstone i den regnfria himlen.

Väldigt olämpligt så var jag tvungen att gå på en toalett, kanske inte det bäst när Stockholms innerstad är fullproppat med folk och en del till av dem också kommer på att toalettbesök kan behövas. Efter att ha konsulterat en stor polis visste jag att det bästa alternativt var Junibacken så jag fick knata över kortegevägen dit och ställa mig i den långa kön. Trots allt hade jag en väldigt fin utsikt mot storbilds-TV:n mot Vasamuseet till och kunde beskåda när diverse kungligheter i glammiga kläder satte sig i Storkyrkan medans jag långsamt rörde mig närmare toaletten. Till slut var köandet över men då visade det sig att man inte längre fick gå över kortegevägen. Polisen släppte till slut över några föräldrar som råkat hamna på andra sidan än sina barn, men vi barnlösa fick snällt hålla oss bakom avspärrningarna. Visserligen så kunde jag inte ta mig till mina picknickande kompisar, men det visade sig att jag stod perfekt till både för att se storbilds-TV:n, en massa värnpliktiga som ställde upp sig och så slutligen kronprinsessparet när de passerade.

Kronprinsessparet, GB-glassmannen och några värnpliktiga. Jag tyckte lite synd om de värnpliktiga som fick stå med ryggen mot TV:n i en timme medans Folket engagerat följde bröllopet.

Nu är det snart dags för kortegen att passera. Militärnissarna drar nog en lättnadens suck. Men de fick ju väldigt bra utsikt iallafall.

Efter att ha travat genom Stockholm så fick hästarna skritta ute på Djurgården eftersom grusvägen var så smal så jag hann ta mig en ordentlig titt på de nygifta (det var nog skönt även för livvakterna som fått springa bredvid vagnen genom stan). Jag kan rapportera att det såg precis ut som det såg ut som på storbilds-TV:n så just det var inget stort ni som satt hemma och tittade missade. Däremot var det en oväntat trevlig stämning bland folkmassorna och folk började spontant prata med varandra applåderade givetvis när de förlovade sa ja till varandra. Till slut så åkte så de nygifta iväg i roddbåten och bröllopets höjdpunkt närmade sig. Först skulle dock diverse kanoner skjutas iväg. Sedan kom JAS planen. Jag har eventuellt en liten svaghet för helikoptrar och flygplan (och lastbilar) och tyckte det var väldigt mäktigt när 16 JAS-plan flög i formation rakt över oss. Sedan tyckte jag det var dags att få tag i mina picknickande vänner och kanske få lite skumpa, men det visade sig att avspärrningarna inte skulle hävas än på ett tag och jag var helt enkelt inspärrad på udden där Junibacken ligger och fick snällt se på när de värnpliktiga nissarna till slut knallade iväg. Då började till slut Folket släppas ut från andra sidan. Det hela slutade med att Folket på min sida helt enkelt började hoppa över avspärrningarna så jag gjorde helt enkelt detsamma. Bröllopsfirandet avslutades med att jag fick äta upp picknickresterna! Och inte regnade det heller.

Även om det kanske ser ut så på min filmen så skakade faktiskt inte kajen när kanonerna sköt, trots att ljudet var något mäktigare i verkligheten.