Regn, regn och åter regn

Under mina hitintills två nordnorska somrar så har jag tyckt att det norska vädret fått oförtjänt dåligt rykte. Det har rentav varit riktigt fint väder, fantastiska nätter med midnattssol och så varma temperaturer så att man till och med vågat sig på ett litet dopp i det kalla havet. Men inget tredje gången gillt. Nu har det regnat, regnat och regnat. Jag har mer desperat än någonsin följt yr:s väderrapporter. Av och till blir det en liten ljusning och man får en förnimmelse av vad riktig sommar kan vara, men så slår nästa lågtryck till och blöter ner alla klippor på nytt. Något ska man ju göra så dagen efter midsommarafton blev det dags för en liten vandringstur. Även om det brukar skojas om att vandring är som att öva på anmarsch, så tycker jag egentligen att det är ganska mysigt. Det är skoj att se nya saker hela tiden. Dock ska man gärna ha lätt packning. Tidsbristen brukar dock föra med sig att andra aktiviteter prioriteras högre. Nu var det iallafall en lördag med åter regn, regn och åter regn på prognosen. Efter att ha suttit och bläddrat i diverse turböcker och kartor så bestämde vi oss för att gå in till Pålnostugan belägen i västra änden av Torneträsk. Vi knallade iväg framåt eftermiddagen i spöregnet. Detta var om inte annat ett väldigt bra test av mina regnkläder. Det visade sig ganska fort att de inte längre klarade det som regnkläder bör vara bäst på: stå emot vatten.

Glad trots att vattnet precis nått knäna på långkalsonerna.

En liten groda som säkert trivdes bra i fukten. Dekorerat sig har den också. Acessorise is everything!

Det var inte direkt någon poäng att göra några längre stopp på den 8 km långa färden, men några kex och godisbitar lyckades vi allt stoppa i oss.

Man skulle kanske tro att vi skulle vara ensam ute en dag som denna, men när vi kom fram till stugan visade sig att vi skulle dela bo med en australiensare bosatt i Köpenhamn som gjort som sin specialitet att gå långa vandringar på de nordliga breddgraderna. Glädjande nog hade han gjort en liten brasa i den gamla ugnen för att påskynda torkningen av alla blöta kläder. Sedan lagade vi middag. Eller snarare Erik lagade middag och jag började läsa en bunt med spännande National Geographic tidningar som råkade befinna sig i stugan. Jag lärde mig både det ena och det andra om glaciärerna i Patagonien, en sekt i USA, redwoodskogar och schimpanser. Jag vill dock påpeka att jag diskade. Efter middagen fortsatte jag plöja genom tidningarna och plötsligt var det dags att gå och lägga sig. Jag hade inte lyckats packa upp boken som jag tagit med och tänkt sätta igång med. Australiensaren visade sig snarka rejält, men tur nog hade jag fått med mig öronpropparna. När jag vaknade hade australiensaren försvunnit. Erik berättade att han stökat runt en rejäl stund i stugan, men det hade visst öronpropparna utestängt. Troligtvis hade jag inte märkt ens om ett jetflygplan passerat några meter ovanför taket.

Funkar inte den ena så funkar kanske den andra!

Söndagen bjöd på en, hör och häpna, regnfri himmel och till och med lite sol. Vi skulle ju bara tillbaks till bilen och tog det ganska lugnt. Jag hittade ett häfte med lite historia om Pålnostugan med omnejd där det bland annat berättades om att det spökade. Även Erik hade påpekat detta. Hans kollegor hade varit vid stugan och kunde berätta att de hört röster när de sovit där. När Tyler var där några veckor innan oss (själv, modigt!) så visade det sig att rösterna inte tillhörde några spöken utan radiostationen på utsidan av huset. I häftet rörde det sig dock något läskigare incidenter och det var kanske lika bra att jag bara hittat tidningarna kvällen innan. Mer intressant var kanske dock att platsen tjänat både som både samebostad och militärstation. Själva baracken som utgör stugan påstods tidigare ha tjänstgjort för järnvägen och köpts av militären för att sedan tas över av STF (med en brasklapp om att jag kommer ihåg något fel).

Utanför stugan hade man fin utsikt mot Lapporten.

Själva stugan.

En solcellspanel av äldre snitt.

På vägen tillbaks stannade vi till vid ett vattendrag. Eftersom Erik bara fiskade i 10 minuter innan han tyckte det var trevligare att lägga sig och sova i solen så hann det aldrig nappa, men det var ju skönt att han fick använda fiskegrejerna efter att ha släpat dom fram och tillbaks från stugan. Sedan knallade vi de sista kilometrarna tillbaks till bilen och så var det bara att fara hem och beställa ett nytt regnställ.

Fint vatten men inget napp!